Sakta men säkert går jag under med jorden!
Vart ska allt ta vägen, hinner inte riktigt med vad som händer med allt. Låser man in sig från omvärlden ett dygn är de så himla mycket och ta igen. Trött och seg på allt! Man orkar inte ens lägga ner sin energi längre att klaga för man kommer ingenstans även hur mycket man kämpar för de. Bara att ta emot och svälja tills de blir en stor klump inombords som man inte vet hur man ska göra sig av med. Snart är man där igen!

Vet inte hur mycket jag ska kunna ta ifrån dig, men snart går de nog över kanten. Ljuga en rakt upp i ansiktet. Bara tacka och ta emot och se glad ut, har ingenting o säga till om